Det här är en minnessida för Una & Lina...
Den tillgivenhet och det förtroende man får av sin hund/sina hundar är värt att minnas och alla roliga upplevelser man haft bör bevaras..  
Här är ett av mina sätt.. 
 UNA! 
Una föddes 4/1-02 på kennel de Nizou i Lotorp.
Jag köpte henne drygt 8 månader gammal & 70 cm hög  och hon var då inte van vid att bo inne, åka bil, träffa andra hundar eller att promeneras..

Första tiden rastade hon sig endast på tomten där hon kände sig lite trygg.
Redan första dagarna kom hon ihop sig med Loppan så det blev till att "förklara" att gamla hundar låter man vara ifred på sin piedistal.
Loppan var ju redan 9år när Una kom hem

Una gjorde utfall mot andra hundar på promenader så det var en arm runt lyktstolpen, staketet eller vad jag nu fick tag i och andra i snöret 

Jag försökte tidigt få henne att lära sig "umgås" med andra hundar mest unghundar och valpar först men det gick inte så bra..
Hon uppförde sig inte alls!!

Jag valde att låta det vara en tid tills hon blev lite tryggare.
Jag anmälde mej till en kurs i allmänlydnad och jobbade mycket med att kunna passera och ignorera andra hundar.
Det gick relativt bra under lydnad, men om jag inte var uppmärksam en enda sekund gjorde hon utfall mot hundar och skällde ut främmande människor och morrade åt barn....
Troligtvis bidrog hennes sjukdom redan då..

Jag gav mej inte utan fortsatte och det gick bättre och bättre!
Vi fick förslaget att anmäla oss till lydnadstävlingskurs så det gjorde vi

Det var lite kämpigt med tandvisningen men som sagt "skam fan den som ger sig" och efter några lydnadscuper på klubben där vi kom 2:a en gång och vann 2 gånger samt en vinst i KM lkl I for vi iväg på första tävlingen i Finspång som slutade med en 3:e plats på 176,5p

Vi tävlade sen i Katrineholm där vi tyvärr fick 158,5 p då hon mådde dåligt och var orkeslös..
Nästa tävling vann vi!
Den var i Mantorp och vi vann på 189p

Därefter blev det inga mer tävlingar för vår del....
Una kräktes ofta på morgon, hade diarre' och var allmännt orkeslös.
Veterinären sa: kronisk mag och tarm katarr.
Vi fick mediciner och hon blev lite bättre i början så vi fortsatte träna med nya mål, men det dröjde inte så länge innan hon blev sämre efter vi minskat dosen medicin..

Efter en himla massa tester, upp och ned doserande, många vakna nätter med blodig diarre',blodblandade spyor, illamående vid matdax, orkeslöshet och många många nätter/dagar med grinande matte som såg sin hund förtvina och lida tog jag det ENORMT svåra beslutet att låta Una somna..
Detta TROTS att veterinärerna sa att jag inte behövde ta bort henne för hon ju kunde leva ett vanligt liv..??????

Från att ha vägt 50 kg och vara fint musklad till att väga 43 och vara smal och orkeslös, inte kunna äta, leka, promenera eller hantera vardagens situationer- kallas det vanligt liv?! 
Inte för mej.

Una tar nu hand om mormor i himlen....
Jag saknar dej varje dag Una!
Du var en så trogen vän, fanns ALLTID vid min sida, du varnade mej om något farligt fanns i närheten(den gången glömmer jag ALDRIG)
Du gjorde allt för mej och jag var ditt allt!
Tack vare dej lärde jag mej så otroligt mycket och fick uppleva en sällsynt vänskap..
Jag önskar av hela mitt hjärta att vi fått längre tid tillsammans!!
//Matte

Lina!
A.k.a Loppan..
Min allra första hund som vi köpte när jag var 11 år.
Loppan älskade allt och alla, var mycket social och gärna lekte med andra hundar- även på äldre dagar men då på hennes vis och på hennes villkor.
Hon har alltid gått att ha med sig överallt och utan uppfostran och träning skött sig utmärkt.

Du har varit en trygg flockmedlem åt Trotsa och genom Loppan har Trotsa funnit en inre trygghet och ett lugn.
Du har funnits med mej mer än halva mitt liv och den tomhet jag känner nu när du är hos mormor och Una är obeskrivlig..
Trots att vi fick 15 år, 5 månader och ytterligare några dagar önskar jag inget hellre än du stannat hos mej resten av mitt liv!
Hade det inte varit pga. tumören hade du kanske gjort det känns det som.
Du ÄR så fantastisk och det band vi HAR kan inte beskrivas i ord..
Det känns som om du funnits jämt och nu helt plötsligt måste jag klara mej själv.. 
Älskar dej och saknar dej så det skär i hjärtat för varje hjärtslag..
Du fattas mej så, mitt älskade troll..
//Matte